Just nu är jag sjuk. Skulle jobbat idag. Suttit i kassan och sett glad ut hur sur och otrevlig kunden än må vara! De e härligt... Nä men seriöst så tror jag att det är ett bra jobb. Det är bra att ha kassavanan och det är bra att kunna handskas med olika typer av människor. Jag är fruktansvärt glad att jag har ett jobb.
En kollega till mig som är typ 23 och har haft det ganska tufft jobbar heltid i affären. Hon berättar att det lönade sig mer att få bidrag än att jobba som hon gör nu. De e skandal!!! Jag avskyr bidrag men förstår att människor blir lata och väljer att inte jobba. Jag tycker absolut att alla jobb borde ha högre status än att vara arbetslös. Att folk inte anstränger sig för att skaffa ett jobb är inte bra alls.. Jag vet hur det kan vara, jag var själv arbetslös några veckor. Men jag försökte på alla sätt, jag kan säga att det inte räcker med att gå till arbetsförmedlingen. Det hjälpte inte mig ett skit. De flesta jobb jag sökte genom dom gav mig inte ens ett svar tillbaka.. dåligt!
Däremot funkar det utmärkt att själv ta kontakt med jobb eller via kontakter (om man har några sånna, annars är det bara att skaffa). Ta tillfället i akt var du än befinner dig. På träningen, hängades i baren ute på krogen, i parken och rastar hunden, på favoritfiket med vännerna. Släng alltid ut frågan om det skulle finnas ett jobb någonstans. Sånt funkar!
Ändå så känner jag att jag aldrig skulle palla att jobba i affär hela livet... herregud jag måste komma någonstans. Jag måste få TÄNKA, utvecklas, ANVÄNDA hjärnan! Det finns vissa på mitt jobb som jobbat där i stort sett hela sitt liv. Jag respekterar det valet men ja kan inte förstå att vissa människor gör det medvetna valet och sedan sitter och klagar på det hela livet. Man får ju välja. Antingen väljer du att plugga i c:a 5 år och skaffar dig en bra och ordentlig utbildning som ger dig ett roligt och välbetalt jobb. Du offrar 5 år på studier och offrar också en hel del tid som skulle kunna tillbringas bland vänner och bekanta. ELLER så jobbar du direkt efter gymnasiet eller t.o.m grundskolan, kommer ingen vart i livet. Behåller din urusla lön men har mycket tid över till annat. Det är DITT val och när det sedan är gjort kan man inte klaga. Men tänk på att det aldrig är för sent att lära sig. Det går alldeles utmärkt att utbilda sig till biolog när man är över 40. Fråga min svärmor!
Ha en trevlig dag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Som tur är jag fortfarande en glad studerande artonåring men jag kan verkligen förstå hur det känns att hata sitt jobb. Jag var inte speciellt förtjust i mitt förra sommarjobb. Jag antar att det gäller att ta tag i sitt liv och göra som du skriver, ta alla chanser. Det svåra är nog att göra det också.
Jag tycker i alla fall att det är kul att det dyker upp nya bloggare lite här och var, alltid intressant att ta del av en bit av andras liv.
Skicka en kommentar